Historik

Sedan 1900 talet har kraniosakral behandling utvecklats till en medicinsk behandlingsmetod i USA och England.

Kraniosakral terapi är en mjuk manuell behandlingsmetod som utvecklats ur osteopatin av den amerikanske osteopatiske läkaren William G Sutherland. Från början av 1900-talet fram till sin bortgång 1954 lade dr Sutherland ner ett gediget och seriöst arbete på att utforska och arbeta med den kraniosakrala mekaniken.

En fysisk/fysiologisk mekanik som omfattar skallen (kraniet) med dess fogleder, korsbenet (sacrum) och dess förhållande till höftbenen, ryggkotorna, hjärnhinnorna, hjärnan samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan och dess cirkulation. 
           
Dr Sutherland fann att dessa delar tillsammans utgör ett slutet system med cirkulerande vätska och att detta system, precis som hjärt- och kärlsystemet, har rytmiska flödescykler.

Dr Sutherland upptäckte också att det gick att påverka det kraniosakrala systemet med olika behandlingstekniker.

Två av de ingående delarna i det kraniosakrala systemet har fått ge namn åt behandlingsmetoden; kraniet och sacrum.

Dr Sutherlands arbete har efter hand utvecklats och kunskapen har utvidgats till att omfatta mer än skalle, ryggrad och korsben.

Idag finns en kunskap och förståelse för hur man kan återställa spänningstillstånd i alla kroppsvävnader; muskler, leder, ryggkotor, organ via bindväv (fascia).